Linda är nu tillbaks i Sverige efter tre veckor hos Angela och Ivan i Uganda. Filmen ovan är från Lindas tre första dagar, filmen spelades in under Lindas sista två dagar.  Och, om du missat, glöm inte att läsa Lindas blogg.

Linda blev igår intervjuad live från Uganda av Tv4as morgonnyheter. Se inslaget.

Linda live från Uganda

I förra veckan blev min kollega Hanna Wetterstrand, klimatansvarig, intervjuad av Tv4 nyheterna om att det nu är möjligt att köpa klimatkompenserade tulpaner. Klimatkompensationen går direkt till Viskogens verksamhet runt Victoriasjön.

Hanna och tulpanerna

Ytterliggare en kollega Hanna Wolf, som är placerad i Zambia, och även hon ansvarig för klimat, har skrivit en artikel om klimattoppmötet i Durban. Läs artikeln här.

Tillsist: Berit Högman, riksdagsledamot för socialdemokraterna, besökte tillsammans med andra riksdagsledamöter i förra veckan Kooperation Utan Gränsers verksamhet i Uganda, Tanzania, Rwanda och Kenya. Läs hennes blogginlägg här.

Så vad är nytt för 2012? Kooperation Utan Gränsers systerorganisation Vi skogen flyttade efter årskiftet sitt regionkontor till vårt kontor i Nairobi. Sex nya medarbetare flyttar in vilket innebär en del förändringar. 1. Jag har flyttat ner till källaren – den fina utsikten kompenserar den något isolerade rummet. 2. Alla mina dokument ligger nerpackade i kartonger och jag undrar om de någonsin kommer att packas upp igen? 3. Vi har fått nytt, superfast internet(kan fortfarande inte kolla på youtube utan att det hackar sig…men allt är ju relativt)

Veckan började halvbra med att jag upptäckte att sladden till min nya dator har försvunnit. Misstänker att jag glömde den på hotellet i Uganda. Ringde dit – inget spår av någon sladd. Kollade i varenda vrå i hemmet – ingen sladd. Letade bland alla sladdar på kontoret – ingen sladd. Såhär sitter jag med min gamla, långsamma dator som gärna stänger ner sig några gånger per dag.

Men allt detta är småsaker, livet pågår ständigt runt omkring mig.

I fredas gick en fotografkollegas pappa gick bort. Begravning i helgen.

I lördags fick en vän missfall i slutet av sin graviditet. Begravning idag klockan tio.

I söndags träffade jag en väns vän som precis blivit utjagad från sitt hem av fyra män med vapen. Hennes lilla dotter Stacy, 3 år, var i lägenheten när det hände.

En väns lillasyster (5 år) dog när tegelhusväggen föll över henne och hennes yngre syster när de låg och sov. De hade tvingats flytta till de provisoriska huset sedan deras mamma gått bort för ett halvår sedan. Nu tar de två brorsorna 12 och 14 år, tillsammans hand om den yngsta systern 3 år. Storebrodern (min vän) måste gå tillbaks till skolan för att förhoppningsvis ta ut sin examen i slutet av juli.

Perspektiv.

Samma värld. Så olika livsvillkor. Linda får uppleva kontrasterna på nära håll. Kontraster som är omöjliga att acceptera. Men Linda är tuff och stark. Hon tvättar sår, hon kramar ledsna barn, hon plockar bomull i 35 graders värme, hon städar gården, hon hämtar vatten i floden och lagar mat över öppen eld. Hon gör vad hon kan, och lite därtill. Tillsammans med Angela, grannar och medlemmar i kooperativet arbetar hon hårt för att få till ett bättre liv för alla i byn.

De tre senaste dagarna har jag följt Linda och Angela “bakom kulisserna”. Jag har gått upp i ottan för att nå byn innan soluppgången, legat i bomullsfältet och tagit bilder, sett barnens nyfikna blickar, detagit på välkomsluncher med kooperativet, druckit gröt med filmteamet och lärt mig hur hårt det är för dagens bomullsodlare. 1 kilo bomull säljs för 1,2 kr. Linda lyckades plocka 5 kilo under en hel dag och för det fick hon 6 kr. 6 kronor.

Angela och Linda plockar bomull.

Linda tvättar sår.

Dagens lyckorus! Mitt i bomullsfältet hörde vi plötsligt den vackrast sångrösten.  Så hittade vi henne, en ung tjej som plockade bomull och sjöng samtidigt. Vi spelade in. Kan inte förklara hennes reaktion när hon hörde sin egen röst. Hon dansade, hon skrattade och hon….fullkomligt sken upp! vilken talang! Jag hoppas att hon en dag kommer att nå ut till många med sin fantastiska sångröst.

Lite frukostpaus och filmteamet passar på att intervjua Angela och Linda.

 Linda berättar om hur hon upplevt första dagen med Angela och Ivan, nya intryck, kulturkrockar, skratt, nya lärdomar och många nya vänner.

Behind the scenes. Linda har checkat ut från hotellet och är väg till Kooperation Utan Gränsers partnerorganisation Nyakatonzi Growers Coopertive för en välkomstlunch. Buthale Cooperative Society (där Angela och Ivan är medlemmar) är en av medlemskooperativen.

Linda träffar Madinah som jobbar med jämställdhetsfrågor på Nyakatonzi. Hon tipsar om att det kan vara bra att ha på sig ett par flipflops när man duschar och försäkrar att det inte finns några farliga djur eller insekter.  Iaf inte i huset.

Till välkomstlunchen kom representanter från alla distrikt. Tal, presentationer och lite filmvisning. Här visar vi första filmen om Angela och Ivan.

Linda gick gå på rundvandring och fick för första gången se och känna på nyskördad bomull. Majoritetn av Nyakatonzis medlemmar odlar bomull och kaffe. Snart att det dags för Linda att delta i bomullsskörden.

Alla är välkomna!

Linda kommer hem till Angela och familjen. Stora kramar, skratt och glädje!

Linda bjuder på svenskt godis. Djungelvrål var sådär populärt.

Familjen har skaffar marsvin.  Dom bor i förrådet och är obegripligt söta. Undra om Linda tar med sig en hem?

Lindas säng för de kommande tre veckorna.

Linda har kul med barnen och deras kompisar.

och det blev succé när fotbollen kom fram!

Linda är en tuff kvinna. Precis som Angela. Glöm inte att följa hennes blogg.

I söndags var det dags, jag packade min väska och begav mig till Entebbe, Uganda för att hämta upp Linda Andersson som fått världens tuffaste jobb. Hon ska bo hos Angela och Ivan,bönder, lärare och  medlemmar i Buthale Cooperative Society. Lindas vardag som tjänsteman på en bank byts nu ut mot hämtning av vatten i floden, lagning av mat på öppen eld och hårt arbete i jordbruket. Allt i ca 36 graders värme.

Idag börjar äventyret, igår körde vi sex timmar till den lilla byn Kasese nära gränsen till Kongo.  Nu är vi uppe med tuppen för att förbereda oss inför första besöket med Angela och hennes familj. Spännande! Fortsättning följer…tills dess, kika in Lindas blogg!

Måndag

Söndagens magsjuka inklusive 39 graders feber satte fortfarande sina spår i kroppen. Jag var hemma till tolv för att försöka återhämta mig något. Åkte till kontoret vid tolv för att se till att de roll-ups, affischer och broschyrer som jag tagit fram och tryckt till veckans interregionala mikro finaniserings workshop i Malawi levererades. Åkte hem igen, svarade på mejl och förberedde tisdagens resa till Tanzania.

Tisdag

Gick upp vid sex för att ta bilen till jobbet och hämta upp jobb-bilen. Fastnade i Nairobis morgontrafik, fick äntligen mp3:n att funka, lyssnade på Sommar. Efter tre timmar kom jag fram till gränsen.  Efter otaliga stämplar, kopior och underskrifter körde jag över gränsen. Träffade 15 masaikvinnor som tillverkar de smycken vi säljer på vår hemsida. Intervjuade och tog bilder. Åkte på hembesök till en av kvinnorna, möttes av 15 barn i alla åldrar. Tänker att mitt jobb är fantastiskt.

Onsdag

Spenderade natten i Arusha, åkte tidigt på besök till ytterligare en Masaikvinnogrupp. Besökte en by, blev bjuden på cola och pratade om framtidsdrömmar. Körde de 40 milen tillbaks till Nairobi. Avslutade kvällen på pizza inn för att träffa home delivery killen som jag veckan innan tagit till sjukhus efter att han krockat med sin motorcykel. Han var glad och tacksam.

Torsdag

Åkte till kontoret. Svarade på mejl. Åkte till det mediaproduktionsbolag som ska filma ett av våra projekt i Uganda veckan efter. Hann tillbaks till kontoret en snabbis innan jag behövde åka hem för att möta ett säkerhetsföretag som skulle göra en säkerhetskoll av lägenheten och installera panikknappar i lägenheten. Det tog tre timmar. Avslutade kvällen på den lokala reaggeklubben.

Fredag

Spenderade dagen på kontoret. Förberedde KF-gymnasiets studiebesök, 25 elever och lärare som ska spendera två veckor i Kenya. Åkte hem för att möta säkerhetsföretaget, en antenn behövdes installeras. Min brors och systers kompis som var på konferens i Nairobi kom på besök, vi åt middag. Efter middagen åkte jag till flygplatsen för att möta eleverna. Åkte till hotellet och såg till att de checkade in. Tog en taxi till en hejdå-fest för en kompis som skulle flytta från stan dagen efter.

Lördag

Vaknade tidigt. Tog bilen till hotellet där eleverna spenderat natten. Visade dom stan. Spenderade eftermiddagen på hotellet, gick igenom Kooperation Utan Gränsers verksamhet och programmet för deras studiebesök. Åt middag på libanesisk restaurang med några vänner, åkte förbi en inflyttningsfest för att sedan avsluta kvällen på Nairobis största utomhusscen för att kastas tillbaks till 90-talet, Shaggy “Mr Bombastic” och Eve uppträdde inför tusentals kenyaner. Det ösregnade under hela konserten.

Söndag

Tog med klassen till Dandora, en av Nairobis förorter. Hade ett heldagsutbyte med kultur – och sportföreningen Maono. Dagen var full av diskussioner, lekar, skratt, fotboll och uppträdanden. En dag som förändrade många av elevernas liv.”Detta är något jag aldrig kommer att glömma”. Mycket känslor.

Måndag

Klassen kom på besök till kontoret. Vi pratade om gårdagen, om fattigdom, makt, systerskap, utmaningar och glädjestunder. Spenderade eftermiddagen med att förbereda morgondagens resa till Uganda. Svarade på mejl. På kvällen flyttade en kompis som blivit av med jobb och lägenhet in i min lägenhet.

Tisdag

Vaknade 05.30. Tog taxi till flygplatsen, flög till Entebbe i Uganda. Blev upphämtade av vår partnerorganisations Nyakatonzi chaufför. Hämtade upp filmteamet. Spenderade sju timmar i bilen. Den intensiva helgen hade gjort att jag nästan tappat rösten. Försökte sova mestadels av tiden. Kom fram till Kasese, en timme från Kongo, vid sex tiden.

Onsdag

Vaknade 05.15. Tog bilen till byn där familjen vi skulle filma bor. Med filmen ville vi visa hur medlemskapet i det lokala kooperativet förändrar liv. Resan tog en timme. Soluppgången bakom kullarna var fantastisk vacker. Spenderade hela dagen med familjen, kooperativet och filmteamet. Vandrade över kullar, hämtat vatten, besökte kooperativ och marknaden.

Torsdag

Vaknade tidigt. Chauffören som skulle ta mig tillbaks till Entebbe kom en och en halv timme försent. Passade på att läsa några kapitel i boken One day. Spenderade resten av dagen i bilen och på flyget. Kom hem till Nairobi vid tio tiden. Även denna kväll spenderades på den lokala reggae klubben.

Fredag

Åkte till kontoret, svarade på mejl. Mycket att ta igen efter alla resor. Lämnade kontoret tidigt för att bege mig till Lake Baringo med några vänner. Missade en “förbud mot högersväng” skylt, blev stoppad av polisen. Fick följa med till stationen och lämnade en kvart senare med en kallelse till domstolen på måndagen. Körde fem timmar och kom till slut fram till vackra Lake Baringo. Vi hade tur, fick en stuga precis vid stranden. Såg flodhästar betande en meter från verandan. Somnade till vågbrus.

Lördag

Spenderade dagen med att läsa, bada och se krokodiler, gigantiska ödlor och flodhästar på farligt nära avstånd.

Söndag

På vägen hem passerade vi Lake Bogoria, såg varmvattenskällorna. 210 grader varmt vatten. Såg spår av  ihjälkokade flamingos. Körde hem till Nairobi, kom hem vid åtta, ville kolla på film och äta popcorn. Vid nio försvann elen och planerna fick ändras. Hade en lång diskussion om rösträttsålder och skillnaderna i skolsystemen i Etiopien, Kenya och Sverige. Somnade tidigt.

Kenya Christian Congress (KCC). A Faith Based Organization Special announcement to all Christians in Kenya.

Kenya´s chief Justice Willy Mutunga recently made unprecedented bold statement that “GAY RIGHTS ARE HUMAN RIGHTS”.

This simply implies that God was wrong to have gays and lesbians in Sodom and Gomorah killed by fire because, according to Mutunga, they had human rights. That God Trampled on their rights. What a tradegy!

Christians in Kenya will not tolerate this abomination and KCC now calls on all Christians to pray to God to have Mutunga exit being Chief Justice in Kenya.

You may imagine why Kenyans are dying daily from fuel fires, road accidents, illicits brews, collapsing buildnings, murders tec. 2 Chronicles 7:14. Mutnga must be stopped in Jesus´Mighty Name. Christians be on your knees to pray for Mutunga to go.

Kasese, Uganda.

Att på riktigt förstå hur det känns att leva på mindre än två dollar per dag kommer jag aldrig förstå. Även om jag skulle ge det en månad eller två år, skulle jag aldrig riktigt förstå. Jag vet innerst inne att om något händer mig så finns det sjukvård på nära avstånd, om inte så vet jag att det kommer att skickas ett ambulansflygplan för att hämta upp mig.

Jag kommer aldrig riktigt att förstå hur det känns att leva längst ner på samhällstrappan, att aldrig veta vad som händer imorgon, att ständigt leva med rädslan att inte kunna köpa mat till sina barn, eller känna ångest på natten när man vet att hyresvärden kan komma imorgon och kasta ut dig och din familj på gatan för att du inte har kunnat betala de tre sista månadernas hyra.  Att inte veta vad ordet semester betyder. Att ständigt vakna med en klump i magen.

Det jag vet är hur jag varje dag tampas med denna verklighet, att jag varje dag försöker förstå hur vi kunde skapa en värld där det är vi och dom. De med pengar, de utan pengar. De med makt, de utan makt.

Varje morgon när jag kliver upp från min säng med de två dun-täckena,  de tre mjuka kuddarna och en vägg som är täckt av bilder på vänner och familj vet jag att många familjer denna kalla natt har fått sova på gatan.

Varje morgon när jag sätter mig i bilen och sätter på min favorit-Robyn skiva vet jag att jag snart kommer att åka förbi mannen som varje dag går runt i samma kläder (som förmodligen inte blivit tvättade de senaste månaderna), han går alltid för sig själv,  barfota, ibland bärande på en stor säck, men alltid med blicken som säger allt.

Varje dag när jag tar bilen från jobbet, passerat affären och köpt ingredienser till kvällens middag åker jag förbi rondellen där barnen som bor och lever på gatan brukar hålla till. Om jag har mynt i plånboken vevar jag ner rutan, om jag har bananer eller bröd vevar jag också ner rutan. Känslan av att sitta där, med mat i magen, mat i bilen och veta att dessa barn inte har varesig tak över huvudet eller mat i magen går aldrig att vänja sig vid. Det ska man aldrig vänja sig vid, världen är upp och ner, galen och orättvis. Det gäller för alla, oavsett var man bor, under vilka förutsättningar man lever, att ta hand om de människor vi har runt oss. Att göra det man kan. Att tänka på att vi lever på en planet, som vi alla ska dela på.

Om man någon gång skulle åka upp i rymden och se vår planet från ett ovanförperspektiv och se hur några sitter och äter  middag (kanske blev det en pizza denna kväll, eller en god italiensk pasta?) på restaurang för 80kr, medan det samtidigt utanför restaurang sitter en ensamstående mamma  med tre barn som lever på 80 kronor per månad. Om det är en bra dag har hon kunnat ge barnen iaf en måltid mat.

Hur lyckades vi skapa en värld som denna?